Mitt i den nyanlagda stadsdelen Carlsberg ligger Kulturpladsen. Den kännetecknas av kulturella insitutioner och ligger i områdets kärna. Liv och rörelse pågår dygnet runt. Där finns cafeér, restauranger och shopping, men framför allt finns där konst och och kultur i alla dess former. Det här projektet omfattar ett fotomuseum på kulturpladsen. Arkitektur och stadsrum har utformats parallellt så att förhållandet mellan byggnad och stad har smält ihop till en byggnad och ett stadsrum utan någon tydlig avgränsning.
Det finns idag en stark efterfrågan efter ett deciderat fotomuseum i Köpenhamn som framvisar fotokonst, fotojournalistik och videoinsallationer, som är stort nog att kunna mottaga fler än en utställning åt gången och som är särskilt utformat efter de utställningsbehov som fotokonsten efterfrågar.
Inskrivningen av ett fotomuseum i Entasis framtidsvision över Carlsbergområdet är en primär strategi för det här projektet och en kritik och frågeställning över de kommande stadsrummen ligger i fokus.Inskrivningen i Entasis plan sker med en kritisering av den avskärmning som har gjorts till parken. Genom att ta de kvadratmeter som av Entasis har planlagts att byggas och föra ner dem under jorden, så öppnar jag upp till parken och har nu givit Carlsberg ett nytt stadsrum.
Vid den första ankomsten till Kulturpladsen lägger man märke till den monumentaliska tegelbyggnaderna från Carlsbergs industriella era och på den råa industriella atmosfären som har lyckats leva kvar trots uppblomningen av bostäder i området. Snart inser man dock att det inte är ett vanligt torg man står på. Man anar att något pågår under ytan och att beläggningen man går på berättar en historia om en värld under ens fötter. Det är då man ser de stora trappnedgångarna som leder folk ner i jorden och som man inser att de till synes stora skorstenarna som står mitt på torget inte alls är några industriella kvarlevor utan ljusnedsläpp ner till en annan värld. Detta är den upplevelse som jag öskar att projektet frammanar då man som besökande ankommer till platsen.
Då fotomuseets urformning samspelar aktivt med den kommande kontexten och blir till en del av det offentliga rummet. Därmed skal museet inte uppta en allt för traditionell syn på museumsarkitektur utan öppna upp sig till allmänheten. Det lyckas byggnaden med genom att ha olika funktioner som fungerar som attraktion till främst de männsikor som bor i närheten och som nu kommer att ha en anledning till att besöka museet oftare. Olika funktioner som är mer eller mindre extroverta är en viktig del av att integrera museet med staden.
Byggnaden tar utgångspunkt i de existerande källargångarna på Carlsberg men lever sedan ut sitt egna liv. Den tar den plats den har behov för och klistrar sig på de kommande karrestrukturerna. På så sätt påminner byggnaden om de existerande byggnader som kommer att bevaras på Carlsberg. Det är en egoistisk individ som tar precis den platsen som den har behov för.
Trots att det finns ett tydligt flow i byggnaden får man hela tiden känslan av att vara fångad nere i en labyrintisk undervärld. En stor del av museets utställningar sker i dess gallerigångar och på resan igenom byggnaden blir man ledd förbi de olika funktionerna som huset erbjuder. Som ex. cafe, bibliotek och undervisningssalar.
Väl nere i underjorden råder en helt ny värld. Mörkret regerar och liksom ljusblixtar kommer ljusinfallen ner i mörkret och lyser upp materialer och deras taktilitet. På så sätt blir ljuset, liksom i en kamera, museets främsta material. Kontraftsyllda ljusintag och diffust upplysta rum har berbetats in i byggnaden beroende på rummens och funktionernas olika behov av belysning. Ljuset är samtidigt det som binder ihop ovanvärlden med undervärlden med en serie av ljusinfall. På torgets ovansida antar ljusinfallen en närmast grotesk proportionering som förstärker en rådande industriell karaktär utan någon direkt hänsyn till den mänskliga skallan. Inne i byggnaden har ljusinfallen alla sina särskilda funktioner och blir placerade enbart utifrån byggnadens inre behov.
Det är där ljuset träffar som byggnadens verkliga materialitet verkligen kommer fram. Byggnaden är uppbyggd av en kall stålkonstruktion som hålls nede i jorden mha kraftiga betongstöpningar. Insidan är också klädd med insitustöpt betong med olika ytor och några i skiftande färgnyans. Betongens grovhet, ljushet och reflektionsförmåga är i de olika rummen med till att optimera ljusets intagning av rummet.
CV
Arbejdserfaring:
2011/07 - 2011/09 Kent Pedersen Arkitektfirma
2011/03 - 2011/05 Christensen & Co Arkitekter a/s
2010/08 - 2011/02 Adept
praktikant
Skoler
2006/08 - 2012/01 Det Kgl. danske Kunstakademis Skoler for Arkitektur, Design og Konservering
Arkitektskolen
2009/10 - 2010/07 Politecnico di Milano
Scuola di Architettura
1 årig udveksling
2005/09 - 2005/12 Ramapo Collage, NJ
Grundkurs i tegning
grundkurs i fotografi
2002 - 2005 Katedralskolan, Växjö
Naturvetenskapliga programmet:
Sprog
Svensk
Dansk
Engelsk
Basforståelse i Tysk og Italiensk
Top
Print
Share
RSS